Han dog men lever än

Jan Sparring fortfarande aktuell nu tio år efter sin död

Den 21:a maj är det tio år sedan Jan Sparring åkte Ovan där som han så ofta sjöng om. Han hade levt 62 hårda år men samtidigt varit av stor betydelse för många människor. Som liten utsattes han för misshandel av sin styvfar och fick flytta runt på olika barnhem. Han upptäckte sedan sin sångartalang och fick jobb på operan men behovet av alkohol och droger blev tillslut allt för starkt. Ett möte med frikyrkorörelsen fick honom att åter komma på fötter. Den senare delen av sitt liv sjöng han i folkparker, spelade in ett flertal album, skrev böcker men inte minst så hjälpte han människor. Han hade ett stort hjärta för den lilla människan och gatorna på Söder. Dessa teman var vanligt förekommande i hans sångrepertoar. -Jan Sparring var en fantastisk sångare som vågade ta ställning, rak ärlig och varm, säger Conny Walfridsson en av dem som turnerade med honom.

Aldrig välkommen

När Jan var tre år gammal dog hans pappa, han fick då flytta hem till farmor och farfar. Efter något år kunde de inte längre ta hand om Jan och då återstod bara barnhem. De första åren gick bra tills den dagen det var dags för skolan. Där var han ett ständigt offer för mobbning inte på grund av utseende eller nationalitet utan för den orsaken att han inte bodde hemma hos en mamma och pappa. Vid nio års ålder skulle barnhemmet stängas och eftersom hans mamma gift sig fanns det möjlighet för honom att komma hem. Men det blev inte som han tänkt sig. Jans syster blev adopterad av den nye mannen, men inte han. Vilket gjorde honom till det ständiga svarta fåret i familjen. Här började misshandeln. Jan berättar själv i boken På ont och gott: ’Han slog mig med allt som fanns tillgängligt, han slog mig med käppar, han slog mig med rottning, han slog mig med remmar, han slog mig med knytnävar, han slog mig med öppna handflator’. Sedan under ungdomsåren var det barnhem som ännu en gång blev Jans hem.

 

Gatorna på Söder

Vid femton års ålder flyttade han till Blecktornets Ungdomshem på Söder. Det var här han lärde sig älska denna del av Stockholm, det blev hans hem. Här lärde han känna nya människor men också alkohol. Han blev snart beroende av spriten samtidigt som han allt oftare begick brott tillsammans med sina vänner, de ”lånade” bilar bland annat. Det dröjde inte länge förrän han dömdes till ungdomsfängelse. Tiden efter anstalten blev en svår period men Jan lyckades få ordning på livet. Han gifte sig och fick barn.

 

En riktig fighter

Redan från tidig ålder lärde sig Jan använda knogarna. På de kort som finns från hans barn- och ungdomsår står han ofta med en knyten näve. Den använde han vid slagsmålen på barnhemmen men också i boxningsringen. Det fanns ett stort intresse för boxning. Kanske var det barndomen präglad av våld eller ett behov av att få avreagera sin ångest och smärta som gjorde att han intresserade sig för boxning? Han såg också boxningen som en bra skola. Detta var ett intresse som följde honom genom hela livet men menade själv att han inte var något proffs. Jan var också en av medlemmarna i boxningsklubben för kändisarPunchpralinerna. En riktig ”fighter” både i ringen men också i sitt eget liv.

 

Artisten Janne

Från sin biologiska pappa ärvde Jan intresse och talang för musik. Under de senare tonåren växte hans musikaliska intresse och snart blev han uppmärksammad för sin djupa och härliga stämma. Genom sina kontakter blev Jan snart en av artisterna på teatern. Han sjöng inte bara inför publik på operan utan spelade också in ett par album. Detta hade kunnat bli en lycklig tid men den ångest som fanns inom honom gjorde för ont. Det räckte nu inte längre med alkohol utan nu behövdes droger. Till slut, efter ett flertal löften om att sluta med sitt missbruk, blev Jan återigen ensam när fru och barn lämnade honom. Efter en tid fick han intresse för den växande frikyrkorörelsen. Efter samtal och kontakt med ledare inom rörelsen lyckades han ta sig ur sitt missbruk och en ny sångkarriär började. Han reste nu runt i landet och sjöng i folkparker och kyrkor tillsammans med bland annat Pelle Karlsson, Norlins, Conny Walfridsson och Leif Kronlunds orkester. -En scenpersonlighet, trygg på scen och hade publiken i sin hand, menar Conny Walfridsson. ­Han blev snart hela svenska folkets Janne.

 

En medmänniska

En viktig princip under de senare åren var att vara en medmänniska. Jan hade kontakt med många människor med olika slags problem exempelvis självmordstankar och missbruk. Det blev en uppgift för honom att finnas där för dem som behövde honom. Detta är något som präglat hans val av sånger:Räck ut din hand och Man ska leva för varandra. – En filantrop, kände för människan och glassade inte för överheten. De som verkligen behövde honom ställde han upp för, säger Conny Walfridsson om Jan Sparring.

 

Lever idag

Fortfarande idag är Jan aktuell. I sommar kommer man att kunna lyssna till hans sånger runt om i landet. Turnén Glad att få leva som går i Jan Sparrings anda kommer att ha 20 spelningar runt om i landet. Jan Sparring är inte unik i sitt slag på grund av vad han har varit med om. Det unika med honom är att han tog sig igenom problemen och sedan delade med sig till oss av vad han lärt sig utav livet. Hans liv ger oss alla en tankeställare. Han talar till oss idag genom sina sånger och böcker, vi måste bry oss om varandra. Vi blir också påminda om att det finns barn och vuxna som lider även i Sverige. Det är både lärorikt och njutbart att lyssna till Jan Sparrings mörka stämma än i dag, tio år efter att han lämnat oss.

 

 

Fakta

 

Skivor:                               Böcker:

1 Stenkaka                          Jag har mött människor, 1978 Norlins förlag

12 LP vinyl                          På ont och gott, 1980 Harriers                

11 EP singlar                        Genom tårar av smärta och glädje, 1989 Selin och Blomquist

3 CD skivor

(varav den senaste: Sånger vi minns 2001 Clav)

 

 

Skribent: Liza-Maria Norlin, 2001